TRE SJ M N - RESENDE P TIDSHAVET - BREDEVOORT VAN DEN BERG
EN METAFYSISK ROMAN OM TID OCH ERINDRING
Havet gl mmer ingenting. ret r 1497 n r tre bretonska fiskare styr v sterut, bort fr n allt de k nner, p jakt efter n got som nnu inte har n got namn. De verlever en storm som borde ha tagit dem, och en av dem gr ver ner en sten med m rkliga tecken p en de strand. Han vet inte varf r, bara att stenen m ste v nta. rhundraden senare hittas stenen av n gon som stannar upp f r att se p den. Bara ett gonblick. Men det gonblicket f r ndrar allt. Ett barn f ds som aldrig skulle ha f tts. Ett liv som aldrig borde ha funnits tar sin b rjan. Och n gonstans, utan att n gon vet om det, b rjar m nstret om igen.
1944 ger sig tre japanska fiskare ut p sin sista patrull. Tre amerikaner ser b ten sjunka. En av dem b r de d das ansikten med sig f r alltid. Mardr mmarna kommer varje natt, och de tar aldrig slut. 1950 befinner sig samma tre amerikaner i ett fr mmande land, d r de l r unga rekryter att strida i ett krig de inte kan vinna. De delar samma dr mmar, samma ngest, samma hemlighet. I det tjugoandra rhundradet landar tre rymdfarare p en ok nd planet som inte finns p n gon karta. En av dem hittar en sten han inte kan tyda, men som han nd k nner igen. Inne i sitt huvud h r han en s ng. Tre sj m n. Alltid tre. Alltid en b t. Alltid ett hav.
"Tre Sj m n" r en roman om det som blir kvar hos oss l ngt efter att vi har gl mt det. Om hur en liten sten, ett enda gonblick, ett enda beslut att stanna upp och se, kan f r ndra hela historiens g ng. Om hur havet minns allt, ven det vi f rs ker gl mma.
Det h r r en metafysisk thriller med psykologisk sp nning, vernaturlig mystik och skuggan av kosmisk skr ck. Ber ttelsen r r sig mellan historia, minne och det ok nda och blandar inslag av m rk fantasy, litter r fiktion och science fiction till en kuslig och st mningsm ttad l supplevelse.
"Det namnl sa fartyget l g i Yokohamas hamn som ett gammalt havsdjur som vilade f re slakten. Dess skrov djupt i vattnet, dess d ck stilla, dess master nakna mot det gr morgonljus som br t genom molnen, den skymningsstund mellan natt och gryning d v rlden h ller andan och gr nsen mellan verklighet och dr m suddas ut som dimma som drar ver vattnet. Vattnet gjorde ett v tt, hungrigt ljud som drog genom j rnet, ett ljud som k ftar som ppnas.
Endast siffror identifierade fartyget, gulnade vita mot rostfl ckarna, nummer som ingenting betydde f r det ga som l ste dem, som bara fanns d r f r att n gon n gonstans hade best mt att allt m ste ha ett namn, ven om havet inte f rst r de namn m nniskor ger. Det stora urhavet brydde sig inte. Havet talade sitt eget spr k, ett utan substantiv, bara verb: bryta, sv lja, b ra, gl mma. Havet hade inget behov av namn; det visste vad ting var genom deras tyngd, deras r relse, deras tidslighet.
Charley stod p kajen, h nderna djupt nedk rda i jackfickorna, och s g p siffrorna. ven de skulle en dag blekna, som f rgen, som hans eget namn, som allt m nniskor r r vid och tror att de ger. Morgonen var kall nog att bilda andedragsskyar, sm dimmor som st ttes ut ur munnen och sedan uppl stes i ingenting. Han s g p dem, p hur hans eget liv f r ett gonblick var synligt i den isiga luften och sedan f rsvann. D den som en andedragssky som l ses upp i morgonljuset, dunstar till intet.
Men det var inte kylan som fick Charley att darra. Det var gr nsk nslan: han h ll p att kliva in i n got som han kanske inte skulle terv nda fr n. Han hade upplevt det f rr, i Stilla havet, f re strider, f re saker han inte ville minnas. K nslan av en d rr som sl r igen bakom dig, och du vet inte om den kommer att ppnas igen. Den satt i magen, i benen, i hur hans andning blev ytligare utan att han kunde kontrollera de