P en grush g l ngst inne i valvet satt den vansinniga och h ll i sin famn ett halvmurket benrangel, kring vilket n gra gulgr a, ursprungligen vita tyglappar fladdrade f r luftdraget... Och den galna satt och vyssjade benranglet som ett litet barn och sj ng s gott hon kunde sina barndomsvisor, och i hennes f rr s vilda gon gl nste nu den renaste, lycksaligaste modersgl dje. Modersk rlek bortom d dens och f rst ndets gr nser. Vilse i ett...