(Forts ttning p boken "H ndelsehorisonten. Det m rka medeltiden")
H ndelsehorisonten. N r stj rnorna d r
Historien omfattar den viktorianska eran och andra verkligheter - levande v rldar
med sin egen natur, kultur och sina egna lagar, d r sj lva livets v v klingar annorlunda
n p Jorden. D r kan ljuset vara d dligt, och m rkret - det enda som f rm r ge hopp.
Det r inte bara en f rd genom v rldar.
Det r en f rd genom den man inte kan undkomma
och s r man aldrig kan gl mma.
Det finns v rldar d r det r en tunn tr d
som kan brista n r som helst.
Det finns v rldar d r det r ett val
som man betalar f r med blod.
Och det finns v rldar d r till och med det sj lvt
fruktar att uttala namnen p dem som m ste leva.
N r ljuset f rsvinner faller inte m rkret.
Historien faller -
och den kr ver offer.
"H ndelsehorisonten" r ett epos om dem som inte kan g mma sig f r sig sj lva.
Om dem som f ds ur ljuset
och dem som v xer fram ur m rkret -
och nd s ker ett s tt att f rbli levande
utan att sj lva bli monster.
H r finns ingen som str var efter storhet.
Bara de som tvingas b ra den som bojor.
Deras r dslor r starkare n vapnen,
deras val tyngre n slagen,
deras k rlek farligare n all magi.
Mot en bakgrund av fallande himlar, utd ende v rldar och civilisationer
som gl mt sina namn,
tar varje hj lte ett steg
som f r sj lva verkligheten att darra.
Ingen h r r f dd till huvudroll.
Var och en r centrum f r sin egen tragedi.
Den som fruktar kraften som flyter i hans blod.
Den som fruktar sin egen svaghet.
Den som flyr fr n det f rflutna -
och den som blir funnen av det f rflutna,
till och med i andra v rldar.
Den som f rs ker r dda andra -
och den som vet att r ddning ibland r den v rsta formen av f rst relse.
I deras r ster h rs sm rtan,
i deras steg - profetiorna,
i deras misstag - gudarnas andetag.
Kan man b ra ljuset utan att brinna upp?
Kan man lska utan att f rst ra?
Det h r r inte en ber ttelse om krig.
Och inte om tidernas slut.
Det r en ber ttelse om priset -
det pris som betalas av dem
som v gar se in i m rkrets djupaste punkt
och fr ga:
"Varf r lever vi, om stj rnorna nd d r?"